ellensofiaandersson

Utan att ens tänka mig för slinker det ur mig, ” han slår mig”. Jag vet inte vad jag tänkte med. Lena kollar på mig med en lättad blick och säger ” du behöver inte säga mer jag vet, hon ville hjälpa mig igenom det här. Allt ska bli bra säger hon, men hur ska det kunna bli bra allt är bara skit.

 Lena säger att hon har en stuga ute på landet där jag och Madelene kan få bo tills allt har ordnat upp sig. Självklart blir svaret ja! Efter skolan springer jag till Madelenes jobb och berättar om landstället. Hon blir otroligt glad, den dagen gick hon från sitt jobb. Vi åkte hem till våran lägenhet och packade allt vi behövde för att klara oss. Sedan tog vi bussen hem till Lena. Hon ville absolut inte att vi skulle åka dit själva, utan hon körde oss till landstället.

När vi kom fram  var det första jag såg, ett litet rött gulligt hus med en fin trädgård. Lena visade oss runt i huset, hon berättade att det fanns en lanthandel lite längre upp emot byn. Efter att Lena dragit sig hemåt beslöt vi oss att ta en promenad upp till lanthandeln för att handla lite mat.

Nu har det gått en månad och Madelene och jag har det jätte bra, pappa sitter på Kumla anstalten för misshandel på sin jobbarkompis. Nu är jag som en helt annan människa, jag vågade ställa mig emot min pappa. Det bästa med allt de här är att jag inte behövde anmäla honom utan de klarade han av så bra själv. Nu har Madelene träffat en kille som heter Peter, han är snäll och vill mitt bästa. Men aldrig kommer han få veta vad som vi en gång gått igenom. Detta blev Madelenes och min egna lilla hemlighet.